”Det dryper ur min hand, i rött vatten simmar jag fram. Vågar jag se mig om, är jag den sista som är kvar…”
Jag hade i lördags tänkt fortsätta skriva på min blogg om konstverket ”Natten”, men efter de fruktansvärda händelserna i Paris natten till lördagen gick luften ur mig.
Så var jag i helgen på en givande och inte minst omskakande föreläsning och filmvisning med Stefan Jarl på Alvargården i Kastlösa. Stefan Jarl är en filmare och människa som jag länge har sett upp till. Hans konstnärskap har alltid varit kompromisslöst. Av naturliga skäl talade han om läget i världen idag och det som nu skett i Paris.
Vidare berättade han bland annat om sin ständiga kamp om att, inte bara få sina filmer finansierade, utan även att få filmerna visade på biografer runt om i landet och i SVT. Häpnadsväckande var att filmen ”Godheten”, som handlar om baksidan av det kapitalistiska systemet och vad nyliberalismen har ställt till med i världen, så sent som för något år sedan inte fick visas i SVT. Den var ”för farlig”. Filmen kritiserar det kapitalistiska systemet och kapitalismen är ju det bästa vi har, hette det från public service. Efter påtryckningar från diverse håll kom den emellertid upp på tv-tablån – på sämsta tänkbara sändningstid. Filmen sändes sent på kvällen, efter att de flesta stängt av sina tv-apparater. För att inte så många skulle nås av budskapet?
Men det är tyvärr så här det ser ut, kanske alltid har gjort. Klarsynt saklighet, eller ”sanningar”, innebär ett hot mot de penningkära system som styr världen. Förr brändes folk på bål och utpekades som häxor eller vetenskapsmän med alltför radikala idéer avrättades skoningslöst. Frågan är om mörkandet av obekväma personers klarsynthet har förändrats så mycket. Kanske har tillvägagångssätten sofistikerats genom uteslutning, tystnad och ignorering i vår del av världen.
Frågan är om vi har kommit längre än de länder där avrättningar fortfarande tillhör vardagen. Kvar återstår tyvärr att sanningar även i ”den fria” västvärlden bekämpas alltjämnt.
Det haglar av teorier om varför vi lever i en så självdestruktiv värld. Den som förmår lyfta blicken en aning kanske ser en långt mer invecklad (och samtidigt ändå så enkel…) bild än den som politik och media målar upp. Vilka styr egentligen skeendet i världen och med vilka avsikter?
Så åter till arbetet med ”Natten”. Vid 5-tiden på morgonen till torsdagen förra veckan mixade jag klart musiken. Jag hade valt att göra mixjobbet nattetid, då jag ville helt enkelt låta novembermörkret sätta sin prägel på musiken. Nu återstår det enorma arbetet att sätta ihop musiken med det rörliga bildmaterialet – något som filmarna Anno 800 just nu arbetar febrilt med.